Det finns en fråga att ställa innan du gör något med bilden: kan jag få fram en ny? Om svaret är ja gör du vad du vill. Om svaret är nej ska allt du gör gå att göra ogjort. Det är hela principen. Resten är detaljer.
Kan jag tejpa fast bilden?
Inte med vanlig tejp. Inte med dubbelhäftande, inte med målartejp, inte med kontorstejp. De släpper efter några år och lämnar gula fläckar som inte går bort. Dubbelhäftande är värst, för den kryper in i pappret.
Är bilden ersättlig spelar det ingen roll. Är den inte det, använd syrafri arkivtejp eller så kallade fotohörn. Fotohörn är små fickor som håller bildens hörn utan att röra dess yta. Bilden kan lyftas ut när som helst. Det är det enklaste sättet att montera utan att lämna spår, och det är billigt. En inramare har fler: hängsel av japanpapper och stärkelseklister är det som används på museer, och går också att lösa upp igen.
Limma aldrig
Sprejlim, limstift, klister, tapetklister. Inget av det ska nära ett original. Lim går inte att ta bort utan att pappret följer med, och det gulnar och blir sprött med tiden. Ett fotografi som limmats på kartong är monterat för alltid. Det låter tryggt tills man vill byta ram, skanna det ordentligt, eller ge det vidare.
Undantaget är när bilden är tryckt för att sitta på skiva, som en affisch som ska monteras plant. Då är limning rätt, men gör det på något du kan skriva ut igen.
Bilden ska inte ligga mot glaset
Fotografier, särskilt äldre, kan med tiden fastna i glaset. Det händer när det blir fukt i ramen, som i ett badrum eller i ett sommarhus. Väl fastnad går den inte att få loss.
Passepartout löser det. Har du ingen, be om en distanslist. Det är en tunn remsa som håller glaset en bit från bilden, dold under listen.
Kol, krita och pastell ska aldrig nudda glaset. Löst pigment smetar av sig mot en yta det ligger an mot, och det går inte att lägga tillbaka.
Kartongen bakom bilden
En färdig ram kommer med en baksida av något slag, ofta grå kartong eller MDF-skiva. Båda är sura, vilket betyder att de med åren kan färga av sig på pappret de ligger mot. Det syns som gulbrun ton, ofta först längs kanterna.
För det du vill behålla: lägg ett syrafritt ark mellan bilden och baksidan. Det är ett tunt blad och det kostar nästan ingenting, men det är förvånansvärt svårt att få tag på. De flesta som säljer ramar säljer inte iläggsblad, och i en vanlig bokhandel finns det inte. Leta efter syrafritt ritpapper eller syrafri kartong hos en inramare eller en konsthandel, och köp flera medan du är där.
Samma sak med passepartouten: syrafri, för det som ska hålla.
Fotografier
Gamla fotografier är känsligare än de ser ut. Ytan repas av fingrar, hörnen viker sig, och de gulnar snabbare i ljus än papperskonst gör. Hantera dem i kanterna, montera med fotohörn, ge dem avstånd till glaset, och häng dem inte i sol.
Är fotografiet det enda exemplaret: skanna det innan du ramar in. Då har du en kopia, och du kan hänga kopian i det soliga rummet och originalet i det skuggiga.
Konst på papper
Akvareller, grafik, teckningar. Det här är det en inramare är bäst på, och det som tål minst slarv. Bilden ska hänga, inte pressas. Fäst den upptill och låt den hänga fritt nedåt, med syrafri tejp eller fotohörn. Två fästpunkter räcker för ett mindre blad; ett stort eller tungt papper behöver fler, jämnt fördelade längs överkanten. Då kan pappret röra sig när luften växlar, utan att bukta.
Täck aldrig signatur eller upplagenummer med passepartouten. De hör till verket.
Brev och dokument
Ett brev är ofta skrivet på tunt, dåligt papper med bläck som bleks fort. Det är det mest sårbara du kan rama in. Kopiera det, häng kopian, och lägg originalet i en syrafri mapp i en låda. Vill du ändå hänga originalet: fotohörn, syrafri passepartout, UV-glas och en vägg utan sol. Och räkna med att det ändå bleks långsamt. Det är ett val, inte ett misstag.
Barnteckningar
Det mesta som ritas kan ramas in med lätt hand. Vanlig ram, vanligt glas, häng upp. Men den ena teckningen, den som gjordes vid köksbordet en särskild dag, är ett original i samma mening som allt annat här. Kritor smetar mot glas, tjock färg spricker om pappret böjs, och vanligt ritpapper gulnar fort. Ge den teckningen passepartout och fotohörn, och du har den kvar när barnet är vuxet.