En passepartout är kartongen med ett hål i, den som ligger mellan bilden och glaset. Den gör två saker samtidigt. Den ger bilden luft, och den håller bilden ifrån glaset. Det första syns. Det andra betyder något.
Behöver jag passepartout?
Oftast ja, för små och mellanstora bilder på papper. Oftast nej, för stora affischer med tryckt vit kant, för canvas och för sådant som redan är monterat på skiva.
Grundregeln: om bilden blir bättre av att få stå för sig själv, ge den luft. Om den redan har luft, eller om den ska fylla ramen med kraft, låt den vara.
Vad gör passepartouten med bilden?
Den gör bilden viktigare. Ett fotografi på 13×18 i en ram som precis passar ser ut som ett fotografi. Samma fotografi med sju centimeter passepartout runt om i en 30×40-ram ser ut som något någon valt. Det är samma bild. Skillnaden är luften.
Den lugnar också ögat. Många bilder har mycket att titta på nära kanterna. Passepartouten skapar en stilla zon mellan motivet och listen, så att ramen inte konkurrerar.
Och den räddar proportioner. Har du en bild som är lite för avlång, lite för kvadratisk, lite för liten för det rammått du vill ha, löser passepartouten det utan att någon märker att det var ett problem.
Så bred ska den vara
Bredare än du tror. En smal passepartout på två centimeter runt ett litet fotografi blir snål. Den ser ut som en ram som inte riktigt passade. Ge bilden fem, sju, tio centimeter. Eller välj bort passepartouten helt. Det är mellanläget som blir fel.
Till en A4-bild i en 30×40-ram får du drygt fyra centimeter på sidorna och fem upptill och nedtill. Det är på gränsen. Till en A4 i 40×50 får du nio och tio. Det ser generöst ut, som på ett galleri.
Många gör passepartouten lite bredare nedtill än upptill. Bilden hamnar då något över mitten, och det ser ut som om den svävar rätt i stället för att sjunka. Det är inte nödvändigt, men det är ett av de små grepp som skiljer en genomtänkt inramning från en som bara är gjord.
När den skyddar
Fotografier, kritteckningar, kolteckningar och pastell ska inte ligga mot glaset. Fotopapper kan fastna i glaset med tiden, särskilt om det blir fukt. Kol och pastell kan smeta av sig. Passepartouten skapar avståndet.
Det gäller även när bilden inte behöver luft för utseendets skull. Då kan du använda en distanslist i stället, en smal remsa som gömmer sig under ramens kant. Men för de flesta hem är passepartouten det enklaste sättet att få avståndet.
När den gör ramen stelare
Stora affischer med tryckt vit kant har redan sin luft. En passepartout till lägger luft på luft, och resultatet blir en stor, stel ram som tar över väggen. Låt affischen gå ut till listen, eller nästan.
Canvas, pannåer och tryck på skiva ska inte ha passepartout. De är tänkta att stå på egna ben.
Och barnteckningar med färg ut i kanterna: prova först. Ibland vill de ha luft för att bli tagna på allvar. Ibland dör de när kartongen kapar bort en centimeter av det målade. Är teckningen full ända ut, låt den vara full ända ut.
Vit, off-white eller färg
Vit är rätt i de flesta fall, men inte kritvit. En bruten vit eller ljust benvit ton är varmare och står bättre mot de flesta papper. Kritvit passepartout runt ett gulnat gammalt fotografi får fotografiet att se smutsigt ut.
Färgade passepartouter är svåra. En färg som finns i bilden kan fungera. En färg som är vald för att matcha kudden fungerar nästan aldrig. Är du osäker, ta ljust och neutralt. Det är inte fegt, det är rätt.
Svart passepartout gör bilden mörkare och dramatisk. Det kan bli väldigt fint runt ett starkt svartvitt fotografi. Runt något ljust och skirt blir det ett hål i väggen.
Dubbel passepartout
Två kartonger på varandra, där den undre sticker fram några millimeter i öppningen som en tunn linje runt bilden. Det är ett litet grepp som ger mycket. Linjen kan vara i en färg som finns i bilden, eller bara en aning mörkare vit än den övre kartongen. Det ser dyrt ut utan att vara det.
Det passar små och mellanstora bilder med tydligt motiv. Runt en stor affisch blir det bara mer kartong. Och välj den undre färgen försiktigt: en ton som finns i bilden, inte en som du tycker är fin. Är du osäker, ta samma vita i båda. Då får du djupet utan risken.
Kartongen spelar roll för det du vill behålla
Är bilden något du vill ha kvar i decennier, be om syrafri passepartout. Vanlig kartong kan med tiden ge en gulbrun rand längs öppningen på det papper den ligger emot. Det syns inte när du hänger upp, det syns om femton år. För en affisch spelar det ingen roll. För farmors brev gör det det.