Du står med bilden i handen och en ram i tanken. Innan du köper något behöver du veta en sak: när en ram säljs som 30×40 betyder det inte att ramen är 30×40 på väggen. Det betyder att en bild på 30×40 passar i den. Det är här de flesta felköp börjar.
Vad betyder måttet på ramen?
Svar direkt: ramens mått är bildmåttet. Alltså storleken på det som ska ligga i ramen, bilden eller passepartouten om du har en.
I verkligheten är siffrorna inte exakta, och det är med flit. En ram som heter 30×40 har ett innermått som är ett par millimeter större, annars skulle bilden inte gå ner ordentligt. Glaset och bakstycket är i stället ungefär en millimeter mindre än 30×40. Och falsen, kanten som håller alltihop på plats, täcker 2 till 3 millimeter av bildens ytterkant runt om.
Det är ungefärliga tal, men de förklarar tre saker: varför en bild i exakt mått får plats, varför du tappar ett par millimeter i ytterkant, och varför du ska mäta det gamla glaset och inte ramen om du ska byta glas.
Yttermåttet är hur stor ramen blir på väggen, med listen inräknad. En smal list lägger på en dryg centimeter åt varje håll. De bredaste i vanlig handel ligger kring fyra centimeter. Först hos en inramare hittar du lister som lägger på mer än så. Vill du veta hur mycket plats ramen tar, är det yttermåttet du ska fråga efter. Vill du veta om bilden passar, är det bildmåttet.
De två blandas ihop hela tiden. Det är ingen skam. Men det är därför en ram som ”borde” passa ibland kommer hem och är för liten.
Mät pappret, inte motivet
Ett tryck har ofta en vit kant runt själva motivet. Då finns det två mått: motivet och pappret. Ramen väljer du efter pappret, om du vill ha hela pappret synligt. Vill du bara visa motivet, är det passepartoutens öppning som ska följa motivet, och ramen följer sedan passepartoutens yttermått.
Mät med linjal eller måttband, på riktigt. Titta inte i beställningsmejlet. Tryckerier skär inte alltid exakt, och ett gammalt fotografi har ofta krympt eller blivit skuret för hand. En halv centimeter spelar roll här.
När bilden är A4, A3 eller A2
A4 är 21 × 29,7 cm. A3 är 29,7 × 42. A2 är 42 × 59,4. Det finns ramar i just de måtten, och de fungerar fint när bilden ska fylla ramen helt.
Många affischer säljs dock i 30×40, 50×70 eller 70×100, och båda familjerna finns gott om i handeln. Har du en A3 kan du därför välja: en A3-ram, eller en 30×40 med passepartout. Öppningen blir lite mindre än pappret och bilden får luft runt om. Det blir oftast snyggare än en A3-ram där pappret går kant i kant med listen.
Passepartoutens öppning ska vara mindre än bilden
Här går det ofta fel åt andra hållet. En passepartout ska överlappa bilden några millimeter på varje sida, annars faller bilden igenom eller visar en glipa. Fem millimeter per sida är det som används i praktiken. Har du ett motiv på 20×30 vill du alltså ha en öppning på ungefär 19×29. Färdigskurna passepartouter är gjorda så: en som är märkt för A4 har öppningen 20×28,7, alltså en halv centimeter in på bilden runt om. Vill du visa en vit kant av pappret, som på många konsttryck med signatur under, gör du öppningen större än motivet men fortfarande mindre än pappret.
Är bilden signerad: täck aldrig signaturen. Låt öppningen släppa fram den.
Bilden är lite för stor för ramen
Skär inte i den, om du kan låta bli. Ett barnrum tål ett beskuret tryck. Ett fotografi där du bara har den enda kopian gör det inte. Gå upp ett rammått och lägg en passepartout emellan. Det kostar en storlek mer i ram men ingenting i ånger.
Är bilden bara en millimeter för stor går den ofta ner ändå, tack vare marginalen i innermåttet. Är den mer än så är det fel ram, och då hjälper det inte att trycka.
Bilden är lite för liten för ramen
Det är ett mycket bättre problem. Passepartout löser det, och den gör nästan alltid inramningen vackrare på samma gång. Ett litet fotografi i en större ram med bred passepartout ser genomtänkt ut. Samma fotografi i en ram som precis passar ser ut som något man ställt på en byrå i väntan på bättre.
Det gäller inte allt. En stor affisch som redan har en tryckt vit kant behöver sällan mer luft.
Så räknar du ut passepartouten
Det är enklare än det låter. Ta ramens bildmått minus bildens mått, och dela på två. Det är kanten på varje sida.
Den synliga kanten blir en halv centimeter bredare än så på varje sida, eftersom öppningen ligger in över bilden. A4:an i 30×40 får alltså ungefär 5 centimeter synlig kant på sidorna, inte 4,5. Skillnaden syns inte, men den finns, och den förklarar varför måttet inte stämmer om du mäter efteråt.
En A4 i en 40×50-ram: 40 minus 21 är 19, delat på två blir 9,5 centimeter på sidorna. 50 minus 29,7 är 20,3, delat på två blir drygt 10 centimeter upptill och nedtill. Det ser rätt ut. Samma A4 i en 30×40 ger 4,5 på sidorna och drygt 5 upptill och nedtill. Det fungerar, men det är tajtare.
Vill du ha lika bred kant runt om måste ramens proportioner följa bildens. Det gör de sällan exakt, och det behöver de inte. Någon centimeters skillnad mellan sidor och höjd stör inte ögat. Stor skillnad gör det, och då är det bättre att välja ett annat rammått.
Så här mäter du, steg för steg
Mät bredd och höjd på pappret, på två ställen vardera. Är måtten inte samma är pappret inte rakt skuret. Ska hela pappret synas räknar du då med det största måttet, annars får det inte plats. Ska du ha passepartout spelar det mindre roll: då följer öppningen motivet, och den sneda kanten försvinner under kartongen. Bestäm om du vill visa hela pappret eller bara motivet. Mät i så fall motivet också. Skriv ner båda måtten innan du börjar leta ram. Då slipper du stå i butiken och gissa.
Har du flera bilder som ska hänga ihop, mät alla först. Det är lättare att hitta ett gemensamt rammått innan du köpt den första.
När måttet är i hand är resten enkelt. Ramar säljs efter bildmått, så det är den siffran du söker på. Det finns fotoramar i alla standardmått att välja bland, och har du ett mått som inte finns färdigt är det då en inramare blir aktuell.