En färdig ram kostar allt från under femtio kronor till flera tusen. En liten enkel ram i plast och en stor ram i massivt trä är samma produktkategori, och prisskillnaden mellan dem är större än skillnaden mellan färdigt och specialgjort. Specialinramning börjar runt 1 500 kronor för format upp till 50×70 och går sedan uppåt.
Skillnaden är alltså inte att den ena är billig och den andra dyr, och inte att den ena är bra och den andra dålig. Skillnaden är att den ena är gjord för de vanligaste bilderna, och den andra för just din.
Behöver jag verkligen lämna bort det?
Oftast nej. Har bilden ett standardmått, eller kan läggas i ett standardmått med passepartout, och är det inget som går sönder av vanlig montering, så gör en färdig ram jobbet. Det gäller affischer, tryck, de flesta fotografier och nästan alla barnteckningar.
Lämna bort när bilden har ett udda mått som inte går att passa in, när den är oersättlig och du inte vill riskera monteringen, när den är textil eller ett föremål, eller när uttrycket du vill ha inte finns i handeln. Där tjänar inramaren sina pengar.
Vad du betalar för hos en inramare
Måttet. Listen sågas och sätts ihop för just din bild, och glaset skärs till. Det är det mesta av arbetet.
Monteringen. En bra inramare gör det som går att göra ogjort: syrafri baksida, hängande montering, avstånd till glaset. Det är det du inte ser och det som avgör om bilden finns om trettio år.
Listen. Här är sortimentet mycket större än i handeln, och här finns mest utrymme att lägga pengar. En bred, handförgylld list kan kosta mer än allt annat ihop.
Rådgivningen. Någon som sett tusen bilder står bredvid din och säger vad som fungerar. Det är värt mer än det låter.
Vad du inte behöver betala extra för
Den dyraste listen. En list förändrar uttrycket, men den skyddar inte bilden bättre. Om pengarna är begränsade: lägg dem på glas och montering, och ta en enklare list. Det syns mindre och betyder mer.
UV-glas till en affisch. Om bilden går att skriva ut igen är UV-skydd en försäkring på något som inte behöver försäkras.
Museiglas till ett rum utan fönster mitt emot. Reflexfritt glas är fantastiskt när det finns reflexer. Finns det inga, betalar du för att lösa ett problem du inte har.
Färgad passepartout. Nästan alltid en fördyring som gör bilden sämre. Ljust och neutralt, gärna dubbel passepartout om du vill ha något extra, är rätt i nio fall av tio.
Färdiga ramar är bättre än folk tror
Många tror att en färdig ram från handeln inte skyddar bilden. Det är fel. En färdig ram med rent glas, plan baksida och en syrafri passepartout du lagt dit själv skyddar lika bra som det mesta en inramare gör. Det som skiljer är att du måste tänka på det själv.
Det som ofta är sämre i billiga färdiga ramar: baksidan är kartong som inte är syrafri, upphängningen är klen, och glaset kan vara tunt. Det mesta går att förbättra hemma, och billigt: ett syrafritt ark bakom bilden och en stadigare upphängning kostar lite och tar en stund vid köksbordet. Ska glaset bytas är det ett annat jobb, och då är det värt att låta någon annan göra det.
Format avgör mer än du tror
Upp till 50×70 fungerar färdiga ramar nästan alltid. Sortimentet är stort och priserna låga.
Från 70×100 och uppåt blir färdiga ramar färre och klenare, och de stora glasen är tunga och otympliga. Här börjar specialinramning löna sig, för att ramen blir stabilare och för att inramaren kan välja en list som bär vikten. Akryl i stället för glas är sällan något du behöver be om i den storleken, det sitter oftast redan där.
Udda mått mellan standardstorlekarna: passepartout i en större färdig ram löser nästan allt upp till 50×70. Över det blir det ofta specialbeställning ändå.
Mellanvägen: färdig ram, men låt någon montera
Det finns ett tredje val som få känner till. Köp ramen färdig, med det uttryck du vill ha, och lämna in ram och bild till en inramare för själva monteringen. De skär en syrafri passepartout, sätter fotohörn eller hängande montering, byter till bättre glas om du vill, och stänger ramen ordentligt.
Det kostar en bråkdel av en hel specialinramning, för listen är redan betald och det mesta av arbetet är borta. Någon prislista finns inte: inramaren sätter priset efter storlek och hur besvärligt jobbet är, så du får fråga med bilden och ramen framför dig. Det är inget krångel, det är så yrket fungerar. Och du får det som faktiskt betyder något för bildens framtid. För ett oersättligt fotografi i standardmått är det ofta det klokaste sättet att lägga pengarna.
Alla inramare tar inte emot sådana jobb, men de flesta gör det. Fråga.
När uttrycket är poängen
Ibland är det inte skyddet utan utseendet som avgör. Du har sett en list du tycker om, eller du vill ha en färg som inte finns färdig, eller en djup ram där tavlan flyter fritt. Det går inte att köpa i handeln, och det är ett fullt gott skäl att lämna bort. Säg då det till inramaren: jag vill ha det här uttrycket, skyddet är inte det viktiga. Då kan de spara på rätt ställen.
Så tänker du enkelt
Ersättlig bild i standardmått: färdig ram, gärna med egen syrafri passepartout.
Oersättlig bild i standardmått: färdig ram går bra, men gör monteringen rätt, eller lämna bort bara monteringen.
Oersättlig bild i udda mått, textil, föremål, eller större än 70×100: inramare.
Vilket uttryck som helst som inte finns i handeln: inramare, och säg vad du vill lägga pengarna på.
Det är hela beslutet. Resten är smak, och det får det gärna vara.